Är graviditeten annorlunda andra gången?
Det var ett tag sedan vi publicerade på bloggen, men vi är glada att kunna meddela att vi tar tillbaka dem! Idag delar vi med oss av en del av Francescas historia, där hon berättade om hur det var att vara gravid för andra gången...
Hur fick du reda på att du var gravid? Hur kände du, vad var din första tanke?
Fick reda på det tidigt - 4 veckor gravid - det var ingen överraskning, det var planerat och tog oss inte lång tid. Glädjen överskuggades omedelbart av enorm skuld gentemot min 3-åriga förstfödda. Som förresten stod bredvid mig medan jag kissade på gravidtestet såklart. Så jag var tvungen att dölja alla mina känslor och fortsätta med min morgon, göra honom redo för dagis osv. Det var en sådan annorlunda upplevelse från att få reda på att jag var gravid med mitt första barn, min son! Då kunde jag faktiskt njuta av nyheterna, ringa min man, gråta i telefonen av glädjetårar...
Blev din graviditet som du tänkt dig och var den annorlunda för dig än den första? Tog du reda på könet i förväg?
Jag trodde att jag visste vad som skulle komma med graviditeten eftersom det inte var min första, men det visade sig att jag inte var helt förberedd. Alla symtom slog till mycket tidigare och med full kraft: min illamående på morgonen började vecka 7 och varade långt in i vecka 16, medan den i min första graviditet började senare och slutade runt vecka 13. Jag var illamående i 24 timmar och det gjorde mig olycklig de första månaderna. Jag var tvungen pausa mitt liv och vänta ut det. Jag visste att det skulle ta slut men de veckorna kändes som om dom aldrig skulle ta slut. Det var då jag insåg att jag faktiskt hade glömt av de värsta delarna av att vara gravid. Genom ett genetiskt test fick vi reda på i vecka 10 att jag bar på en tjej. Detta gav mig lite glädje under de tuffa veckorna eftersom vi längtade efter just en flicka.
Så vitt vi vet bestämde du dig för att ha ett planerat kejsarsnitt. Kan du berätta för oss varför du bestämde dig för ett planerat kejsarsnitt?
Min första förlossning var lång och komplicerad och slutade i ett akut kejsarsnitt. I min andra graviditet ville jag inte ha besvikelsen att försöka så hårt för en vaginal förlossning och sedan bli besviken igen, så jag bestämde mig för planerat kejsarsnitt. Det gav mig en känsla av att ha lite kontroll.
Planerad kejsarsnitt betyder dock inte att saker går som planerat.. Min dotter behövde hjälp med syrgas vid födseln, så jag kunde inte ha hud mot hud med henne under de första 3 timmarna av hennes liv eftersom hon var tvungen att gå in i ICU för övervakning under en halv dag. Jag var orolig för henne och för att inte kunna börja amma om hon inte fick prova dom första timmarna. Som tur var blev allt bra ändå. Jag tror att takeaway här var det är verkligen ingen idé att försöka ha kontroll över saker som du verkligen inte kan kontrollera.
Hur känner du dig nu efter förlossningen?
Efter förlossningen var det jobbigt, väldigt jobbigt för mig. De första 3 dagarna var en suddig känsla av att vara påverkad av tunga smärtstillande tabletter, inte sova alls och allmänt känna sig hemsk. Men det gick ganska snabbt och efter ungefär en vecka mådde jag jättebra. Jag tycker att det är viktigt att ha en stödjande partner.
Hur går det med amningen för dig?
Det har varit ett äventyr! Jag tänkte att eftersom jag gjorde det redan en gång, måste jag ha vetat hur man gör det igen... Men varje bebis är naturligtvis olika, mitt andra barn fick inget bra grepp om bröstvårtan så dom fick sprickor och blåmärken under de första 3 dagarna.
Efter att ha rådfrågat en amningsspecialist bestämde jag mig för att tillfälligt sluta amma för att pumpa ut min mjölk istället och mata barnet med en speciell flaska, som är tänkt att undvika förvirring mellan bröstvårtor och flaskor. På så sätt hade mina bröstvårtor tid att läka och jag behövde inte ge upp amningen för alltid. Jag började så småningom lägga min dotter vid bröstet igen efter 3 dagars, först bara en/två gånger om dagen med fokus på att få ett bra grepp, och sedan gradvis öka till fler amningar varje dag, med målet att att helt byta ut matningen till brösten när jag väl var redo, helt bekväm och utan någon press. Jag är för närvarande fortfarande i denna process men varje dag blir det bättre. Jag är säker på att jag kommer att kunna återgå till full amning inom en fråga om några dagar.
Vilken typ av klädesplagg skulle ha varit riktigt bra? Hur känner du för din kropp nu, efter förlossningen?
När jag kämpade med bröstvårtor/bröstsmärtor från första amningen var jag tvungen att vara extremt uppmärksam på vad jag skulle ha på mig. Jag behövde väldigt mjuka och kvalitativa bh/toppar, med bomull på insidan eftersom jag inte kunde ha något annat material som rörde vid mina bröstvårtor, som var som öppna sår i vissa skeden. Jag använde Femique amningsunderkläder och har inte kunnat ha på mig någonting annat sedan dess. Magnetknäppet för stängning och öppning av linne och behå gjorde att jag kunde hantera bebis och bröst lätt trots nedsatt rörlighet efter kejsarsnittet. Det gjorde verkligen mitt liv enklare. Det hjälpte mig också att må bra för mig själv för hade på mig något fint och feminint efter en lång tid att känna att jag varit tvungen att kompromissa med det.