När du får en chock under graviditeten!

Hej!

Jag heter Zlata. Jag är född i Bosnien, uppvuxen i Sverige och bor nu i Nederländerna med min man och två söner, Isa 8 år och Ale 5 år. Son nummer tre (ja jag föder bara pojkar - mamas pojkar 🥰) har beräknat datum den 7 april och jag är redan redo för att graviditeten ska va slut redan nu. När jag skriver detta är jag 27 veckor gravid.

Det kommer att finnas en ganska stor åldersskillnad mellan barnen eftersom jag inte riktigt var redo att fortsätta med en tredje direkt. Graviditeten och födelsen av den andra var en mardröm som ingen annan. Det enda positiva var att jag inte slets sönder då han flög ut på 1 minut eftersom han bara vägde 2,3 kg. Jag hade många problem med ledvärk, rygg- och bäckenvärk under graviditeten och senare led jag av preeklampsi.

Eftersom jag verkligen var rädd (och fortfarande är) att lida av det igen, sköt jag helt enkelt upp beslutet att få ett tredje barn. Men förra året insåg jag att jag aldrig kommer att vara "redo" för det utan bara måste försöka ta det som det kommer.

I början gick allt som det skulle under graviditeten. Jag blev gravid direkt och fick lite illamående. Inget speciellt de första veckorna. Men ganska snart började jag få ryggont, smärta i princip i hela bäckenområdet (någon gång runt vecka 20). Och nu 27 veckor gravid kan jag inte sitta länge men måste vila så mycket som möjligt. Dessutom testades jag för graviditetsdiabetes och fick också ett positivt svar där, vilket betyder att jag har det. Detta blev en stor chock.

Jag trodde genast att jag hade ätit för många sötsaker och kakor och att detta var straffet. Men dietisten sa att det har att göra med graviditetshormoner och det finns kvinnor som gör allt rätt när det gäller mat och ändå lider de av graviditetsdiabetes. I alla fall är det här jag har att göra med just nu. Vad måste jag tänka på? Jag måste vara försiktig med allt jag äter och fokusera på ingredienser med så lite socker som möjligt och så få kolhydrater som möjligt. Jag brukade börja dagen med gröt, banan och mjölk. Men tyvärr måste jag ta bort bananen för tillfället. 

När det gäller amning ammade jag min förstfödda i 6 månader och den andra i 5 månader. Jag slutade helt enkelt för att jag var tvungen att pumpa. Mammaledighet här i Nederländerna är totalt 16 veckor. Så du måste helt enkelt pumpa på jobbet och spara till senare. Jag kände mig som en ko och tyckte att det var riktigt svårt.

Nu med den tredje, tänker jag försöka amma. Jag måste säga att det var en chock med både första och andra hur svårt det är att amma. Jag tyckte att det såg så enkelt och naturligt ut med andra mammor. Sedan när jag skulle amma kunde jag inte förstå varför han inte kunde ta tag i bröstvårtan ordentligt och varför det gjorde så jävla mycket den första månaden. Men jag fortsatte och senare gick det självklart bättre.

Med den andra tänkte jag "lätt peasy". Men även där hade jag några svårigheter. Därför nu med det tredje vet jag att det finns en risk att det inte fungerar men också att jag måste ge det tid. Min inställning är att ta det som det kommer.